Omslag: Håkan Liljemärker
AnnaKarin Thorburns debutbok ”Jag biter i apelsiner” – är en rykande färsk bok som likt en vitaminkick triggade igång min läslust.
Berättelsens nav rör sig kring en tjej i 20-årsåldern som pluggar franska på universitetet, hennes pojkvän, Ödlan, och kurskompisen Lo.
Vår kvinnliga huvudperson är en lite vilsen person, en sökare som inte riktigt hittat sig själv och den riktning som livet skall utveckla sig för just henne. Vid sidan av studierna ägnar hon sig åt att cykla och löpträna. Pojkvännen Ödlan är konstnär oklart inom vilket område, arbetar mycket men verkar tillfreds med det.
En dag får vår huvudperson syn på Lo inne i universitetsbiblioteket och blir helt förhäxad av dennes uppenbarelse. Hon kan inte hejda sig utan tar kontakt direkt. Lo svarar lite avståndstagande till en början men mjuknar så småningom.
Författaren lägger ut små spår i texten som förebådar berättelsens vändning. Som läsare vänder man blad efter blad för att komma närmre berättelsens upplösning. Ett passionsdrama, en lek med elden utspelar sig inför våra ögon. Och vem är egentligen Lo undrar vi.? Och vilken betydelse har mammans försvinnande i tidig barndom spelat för roll?
Berättelsens form – en slags prosalyrik fylld av metaforer, dofter och smaker ger ett driv till historien och för den framåt.
Här finns många trådar till begreppen etik, moral, kvinnovåld, aggressioner, kärlek och psykologi.
Jag gillade faktiskt denna bok – från förlaget ”Gilla Böcker” – 2013.