Tabula Rasa Hotels som gavs ut i början av februari 2012 är en turbulent, rappt och drivet berättad historia av debutanten Jonas Joelson (född i slutet av 1970-talet).
Huvudpersonen David Skoglund – kanske Jonas alter ego – befinner sig mitt i malströmmen på och omkring Stureplan. I vardag som helgdag strömmar alkohol och andra droger generöst kring vår hjälte och hans polare. Jonas jobbar på reklambyrå, är framgångsrik både på jobbet och bland det motsatta könet. Detta trots att han uppträder som en riktig skitstövel, ljuger och duperar sina medmänniskor till höger och vänster. När så erbjudandet om att kröna framgången med att erövra projektet ”Tabula Rasa Hotels” (Tabula Rasa-ungefär att själen är ett oskrivet blad, kommer från John Locke) ger han sig i kast med detta med liv och lust.
Det finns bara en hake – för att överhuvudtaget få kunskap och information om vad detta projekt går ut på gäller det att knäcka koden och ta sig in i den helvita skärmsidan på nätet där alla uppgifter ligger. Och David, ja, han lyckas naturligtvis med detta också.
Boken består av tjugo kapitel som skildrar händelser före och efter historien med Tabula Rasa Hotels. Språket driver handlingen raskt framåt och själva stilgreppet väcker nyfikenhet och intresse att bläddra framåt i rask takt. Alla tjejer och killar som går in och ut ur handlingen känns också levande – ett stycke moderna nutidsmänniskor utmejslade av bokstäver, svarta typsnitt på vitt papper.
Vad har alla dessa glömt bort – kanske nyckel finns i denna formulering av isländska Karens ”Vi måste lära känna oss själva igen och samtidigt ta ett steg vidare”.
Inte så pjåkig läsning – ger lite vibbar till Jay McInerneys 80-tals succé ”Bright Lights, Big city (Neon).
Joelson, Jonas Tabula Rasa Hotels. – Stockholm: Forum, 2012.