I tystnaden begravd

Tove Alsterdals nya bok ”I Tystnaden begravd” utspelar sig  i Tornedalen, i Karelen och i St Petersburg. Berättelsen är spännande, lärorik, väcker nyfikenhet och läslust. Dessutom är den välskriven.

Vad handlar den om?

Vi får följa journalisten Katrine Hedstrand som åkt till Stockholm från London för att besöka sin gamla mamma som ligger på sjukhus efter en stroke.  Katrine och hennes bror hittar ett brev från en mäklarfirma i Norrbotten i moderns lägenhet – ett högt pris är bjudet för ett hus vars existens de varit helt ovetande om. Katrine blir nyfiken och beger sig norrut mot moderns hemby ”Kivikangas”. En by som ligger inbäddad i snö och mörka hemligheter.

Ett mord har inträffat i Kivikangas  – mordet på den gamle skidkungen  Lars–Erkki Svanberg vilket gör att Katrine kommer till en bygd i chock.

Katrine hyr rum hos en familj och börjar ställa frågor om sin mamma och hennes familj. Det dröjer inte länge innan de pratsugna damerna ger henne de detaljer som hon frågar efter. Familjens historia går bakåt till 1930-talet och den vurm som ett antal svenskar hyste för den ryska revolutionen. Denna vurm fick många, framförallt norrbottningar att emigrera till Sovjetunionen.

Men vad är det för hemlighet som modern burit på så länge? Och vem vill köpa det fallfärdiga ”ruckel” som modern hela tiden hemlighållit? Och vad hände egentligen med de tre män som emigrerade till Sovjetunionen och varför återvände en av dem?

Katrine lyckas med journalistisk list att få den återvände av bröderna Björnfot –  ” Empo” att berätta.

Ett stycke svensk historia och familjekrönika i ett stycke kryddat med spänning.

Alsterdal, Tove  ”I tystnaden begravd”- Lind & Co, 2012.

Tabula Rasa Hotels

Tabula Rasa Hotels som gavs ut i början av februari 2012 är en turbulent, rappt och drivet berättad historia av debutanten Jonas Joelson (född i slutet av 1970-talet).

Huvudpersonen David Skoglund – kanske Jonas alter ego – befinner sig mitt i malströmmen på  och omkring Stureplan. I vardag som helgdag strömmar alkohol och andra droger generöst kring vår hjälte och hans polare. Jonas jobbar på reklambyrå, är framgångsrik både på jobbet och bland det motsatta könet. Detta trots att han uppträder som en riktig skitstövel, ljuger och duperar sina medmänniskor till höger och vänster. När så erbjudandet om att kröna  framgången med att erövra projektet ”Tabula Rasa Hotels” (Tabula Rasa-ungefär att själen är ett oskrivet blad, kommer från John Locke) ger han sig i kast med detta med liv och lust.

Det finns bara en hake – för att överhuvudtaget få kunskap och information om vad detta projekt går ut på gäller det att knäcka koden och ta sig in i den helvita skärmsidan på nätet där alla uppgifter ligger. Och David, ja,  han lyckas naturligtvis med detta också.

Boken består av tjugo kapitel som skildrar händelser före och efter historien med Tabula Rasa Hotels. Språket driver handlingen raskt framåt och själva stilgreppet väcker nyfikenhet och intresse att bläddra framåt i rask takt. Alla tjejer och killar som går in och ut ur handlingen känns också levande – ett stycke moderna nutidsmänniskor utmejslade av bokstäver, svarta typsnitt på vitt papper.

Vad har alla dessa glömt bort  – kanske  nyckel finns i denna  formulering av  isländska Karens  ”Vi måste lära känna oss själva igen och samtidigt ta ett steg vidare”. 

Inte så pjåkig läsning – ger lite vibbar till Jay McInerneys  80-tals succé ”Bright Lights, Big city (Neon).

Joelson, Jonas  Tabula Rasa Hotels. – Stockholm: Forum, 2012.

Fyra spänningsromaner. Rov ; Gengångare ; Geim ; Mord i högre skolan

Nu har jag läst fyraromaner på raken med hög spänningsfaktor

Bok bild

Och GEIM av Anders de La Motte vars omslag inte ville fastna på denna sida och

Mord i högre skolan av

John Le Carré

J Boltons bok ”Rov” utspelar sig på Shetlandsöarna. I boken blandas den vilda naturens påverkan på människorna, de historiska myterna  och det karga landskapet som bildar en kuliss med stark dragningskraft.

Vi får följa huvudpersonen Tora Hamiltons vandring från det att hon upptäcker ett kvinnolik i svepning begravd på ängen utanför sitt och makens nyinköpta hus på ön Unst över dagliga konfrontationer på den nya arbetsplatsen Förlossningskliniken, mystiska händelser, keltisk magi fram till den dag då hon nästan misster livet – en spännande och annorlunda berättelse som man inte gärna lägger ifrån sig i första taget.

Nesbøs Gengångare är en thriller/deckare som utspelar sig i en helt annan miljö – bland Oslos bakgator och nedknarkade ungdomar. Harry Hole dyker upp  som nybliven nykter alkoholist, solbränd och vältränad för att undsätta sonen till sitt ex som sitter anhållen för mord. Harry Hole luktar sig snart till att det pågår konstiga saker i knarkarvärlden, saker utöver det vanliga i knarkarkretsar med smuggling, loosers och drogsug. Drogen ”Fiolin” – starkt beroendeframkallande – har dykt upp på marknaden – varifrån kommer detta, vem ligger bakom? 560 sidor flyger snabbt iväg – det är bra spänning för stunden men stannar förmodligen inte kvar så värst lång tid.

Geim av Anders de La Motte – en bok som jag missade helt när den gavs ut för några år sedan. Även denna är spännande, lättläst, ja en riktig bladvändare. Den handlar om ”loosern” HP som hittar en snygg mobiltelefon på pendeltåget vilken han snabbt tillskansar sig. Nu är det emellertid så att den telefonen är avsedd att användas av HP. Det kommer upp meddelanden på displayen, små order om att utföra än det ena  än det andra – mot betalning förstås. Det kan till exempel handla om att utföra sabotage på personers bilar, ta sig in i byggnader och stoppa verksamheten . Parallellt medan detta pågår får vi stifta bekantskap med HP:s syster Rebecca som arbetar som polis. Hon har också ett och annat i bagaget som tynger henne men lockar läsarens nyfikenhet. Vad handlar det hela om egentligen, stor världsomspännande konspiration, lek eller vad? Ja, det får du veta om du läser boken vilket verkligen går snabbt – här  fastnar man inte i detaljer utan läser på för att få veta hur det egentligen hänger ihop…

Sist men inte minst så har jag roat mig med att under mina bilresot till och från jobbet lyssna till en cd-inspelning av John Le Carrés ”Mord i högre skolan” inläst av Thomas Bolme.

Detta är en traditionell ”slutna rummet gåta” i Brittisk skolmiljö utgiven 1962 med George Smiley, himself som ställföreträsdande ”Hercule Poirot”.

Vilka fantastiska personbeskrivningar och vilken stilistisk briljans – det är en sann njutning att lyssna till detta.

 Delar av texten borde även kunna användas av svensklärare som exempel på hur man kan frammana en karaktär med ord till exempel när man talar om litterär gestaltning eller skrivande i största allmänhet.

Lowboy

En dag i december 2011 fick jag upp ögonen för en bok av John Wray i vårt bibliotek. Boken köpte jag in i december 2009 och sedan dess hade den stått där på sin plats och samlat damm. Felköp? Tänkte jag. Den kanske ändå kan vara värd att läsa ett stycke i. Sagt och gjort –men vad blev resultatet?

Berättelsen handlar om Will/William Heller, 16 år, diagnosticerad för schizofreni och nyligen utskriven från ett behandlingshem. Han har en komplicerad relation till den något äldre Emily – som både attraherar och skrämmer honom. Det var just en incident i tunnelbanan med Emily som gjorde att Will hamnade på behandlingshemmet – han ”knuffade” ned henne på spåret!

En än mer problemfylld relation har Will till sin mamma Yda/Violetta Heller – Violetta är Wills smeknamn på mamman. Någon närvarande far finns inte med  i personernas liv. Först på slutet får vi veta att denne  var jazzmusiker, hette Alexander/Alex och dog när Will var i början av tonåren.

När boken börjar befinner sig Will i New Yorks tunnelbana på flykt från mamma(?), sina mediciner och vardagen i största allmänhet. Will börjar bli psykotisk, ser ”låtsaskompisar”, talar i gåtor med sina medpassagerare alltmedan resan pågår i underjorden.

Wills mamma kontaktar ganska snart polisen när hon förstår att Will gett sig iväg på egen hand.  I vartannat kapitel får vi därefter följa Will respektive mamman under ett dygn.

Mamma Ydas samtal med polisen  som har hand om försvunna barn/ungdomar – Ali Lateef/Rufus White bildar ett slags berättelse i berättelsen där delar och detaljer om dem som  personer blottläggs. De för  en kamp mot tiden  – mamma Yda för att hon vill nå sin son och skydda honom mot faror, Kommissarie Lateef  för att han också vill nå Will men framförallt för att han vill skydda omgivningen och Emily mot Wills framfart.

Det är ett spännande och  tragiskt drama som tickar framåt mot sin  upplösning men också en kvickt  berättad  historia fylld med varm och ömsint humor. Personerna blir levande och reflekterande individer som man som läsare/iakttagare gärna tar till sig. En bok väl värd att läsas av många och som också tål att läsas om igen.

Om du sett filmer som ”A Beautiful Mind” eller ”Shutter  Island” känner du nog igen många karaktärsdrag.

Wray, John  Lowboy. – Stockholm: Alfabeta, 2009.

Vi ses på Place de la Sorbonne

Justine Levys debutroman från 1995, översattes till svenska redan 1996,  finns nu  i en pocketutgåva på SEKWA förlag.

En bok om mor-dotter-relationer, en bok om saknad, väntan, besvikelse.

En illustration till det sena 1900-talet och det  egofokus som genomsyrat tillvaron.

En bok om Paris och människorna på ett Café.

En tillbakablick på en uppväxt och vad som blir kvar när 18 år har passerat i en människas liv.

Tänkvärt om vuxenansvar.

Levy, Justine

Vi ses på Place de la Sorbonne .  Stockholm : SEKWA, 2011.

Huset du älskade

 

Tatiana de Rosnay  skrev boken på engelska för några månader sedan och nu finns den tillgänglig i svensk översättning av Elisabet Fredholm.

Berättelsen kretsar kring tre kvinnor – Rose Bazelet, Maman Odette,  Alexandrine Walcker och en man Armand Bazelet. Romanens egentliga huvudperson är huset  på Rue Childebert som de alla bor/vistas i. Hit flyttar den unga Rose som nygift maka till husets ägare – Armand Bazelet någon gång runt  1828.

Berättelsen är ett slags dagboks-/brevroman där Rose berättar om sitt långa liv i huset om sin kärlek till Armand och till huset ”Det här huset är som min kropp, det är som min egen hud, mitt blod, mitt skelett (S. 231 SEKWA, 2011) . Ett betydelsefullt inslag i Rose liv är blommor, framförallt Rosor och med blomsterhandlaren Alexandrine får hon härigenom  sitt lystmäte. Ett annat betydelsfullt inslag i Rose liv dyker upp långt efter maken Armands död  – bokläsandet . Den första bok som griper tag i henne blir Madame Bovary. Men den bok som verkligen blir hennes följeslagare är Baudelaires ”Les Fleurs du Mal.

 Rose och Armand får så småningom två barn Violette och Baptiste. Två till utseende och sätt mycket olika syskon. Huset och dess invånare bär på många hemligheter som vi som läsare invigs i sakta, sakta allteftersom olyckorna hopar sig i form av yttre och inre faror. Paris omdanande från liten storstad till internationell metropol med boulevarder, ljus och luft tas inte emot med öppna famnen av Rose och hennes grannar istället ser de detta som spiken i kistan för sitt gamla kvarter.

En fint och kärleksfullt berättad historia om ett stycke Paris och dess invånare i gången tid.

 

Rosnay, Tatiana de   Huset du älskade, SEKWA, 2011.

 

Eldvittnet

Fördrev några timmarLars Keplers rykande färska skapelse – Eldvittnet – blodig, hemsk, spännande – en bladvändare MEN knappast en bok som kommer att stå sig mer än några år. De flesta karaktärer är schablonmässigt nästan skissartat  skildrade. Undantag för kriminalkommissarie Joona Lima, Spiken, Vicky och några av bifigurerna.   Så här i efterhand får jag en känsla av att man klippt ut artiklar, notiser från kvällspressen som beskriver hemskheter ur verkliga livet lagt allt i en hög, skakat om och sedan plockat och pusslat fram en handling därur. Men visst, som jag skrev tidigare en bladvändare. Läs om du söker spänning för stunden. Lars Kepler är pseudonym för Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril

Kepler, Lars  Eldvittnet. Stockholm: Bonnier, 2011.

Inbjudan till de våghalsiga

Detta är en märklig liten roman skriven av den unga tyska/schweiziska  författardebutanten  ”Dorothee Elmiger”.

Ramberättelsen handlar om två systrar som ärvt ett stycke mark i ett gammalt gruvdistrikt somödelagts av brand i stollgångarna. Systrarna är döttrar till den före detta polismästaren Stein och hans hustru Rosa.  Systrarna letar under berättelsens gång efter en gömd flod ”Buenaventura” Den ena av systrarna letar och läser information i böcker medan den andra vandrar omkring ute i landskapet på jakt efter spår av den dolda floden.

Berättelsen är skriven på ett melodiskt, poetiskt språk där sakprosa blandas med högstämda lyriska avsnitt. Associationsflödet löper fritt. Funderade länge på vilken text som denna påminner om men kan i nuläget inte sätta fingret på det – det kanske poppar upp en dag – verkar faktiskt vagt bekannt.

Inte oäven läsning.

Elmiger, Dorothee.  Inbjudan till de våghalsiga. Stockholm, Kabusa böcker, 2011. översättning Annika Ruth Persson.

Någonstans inom oss

Någonstans inom oss är en relationsroman, en utvecklingsroman och ett försök att gestalta en framgångsrik kvinnas psyke.

En mörk och dyster höstkväll väljer en snygg ung kvinna att ta sitt liv genom att hoppa ned från en av Söders höjder. Detta väcker naturligtvis förstämning, oro och förtvivlan hos de anhöriga – framförallt hos den äkta mannen Mikael.

Genom tillbakablickar med hjälp av en allvetande författare, Mikaels och huvudpersonen Rebeccas berättelser och tankar träder så småningom bilden av en person med ett stenhårt yttre och ett kantstött inre. Rebecca ångrar sitt val av själmord som sista utväg och hamnar, kanske därför, i ett ”dödens väntrum”. Hon kan förflytta sig mellan olika platser och också utöva viss magi.

Rebecca försöker också trösta Mikael i hans sorg genom att viska vänligt  till honom – detta uppfattar han inte till en början, men…

I detta ”dödens väntrum” rör sig ytterligare tre personer som alla dött men ännu inte släppt taget om livet – deras sidoberättelser gör att historien får mer fart och blir mer av ett stycke samtidsskildring.

En bra lättsmält underhållningsroman om sorg men också om kärlek och om tillfälligheternas spel.

Påminner lite om Alkemisten kanske.

Kajsa Ingemarsson.  Någonstans inom oss. Norstedts 2011.

Mannen på ön

Lennart Hagerfors bok ”Mannen på Ön” som gavs ut 2010 är en spännande djupdykning i Kongos koloniala historia.  Berättelsen utspelar sig i början av 1950-talet och behandlar en mytomspunnen händelse i landet.

Den stora Kongofloden som flyter genom landet är mycket bred och mycket strid, här och där finns det stora sandbankar och öformationer som alla är svåra att nå. Vid det    tillfälle då boken utspelar sig får en liten pojke – Matondo – syn på en Man ute på en av öarna.  Detta väcker stor förundran och tilldrar sig stort intresse från människor vida omkring. Mannen har drivit till ön efter att ett franskt fartyg lastat med pengar förlist under ett oväder. Fransmännens soldater under befäl av kapten Murat står handfallna inför den stora samling människor som samlas vid flodstranden.  Med ett mål i sikte Frihet – som det står någonstans i texten ”Mannen på Ön har fått oss att längta efter oss själva”.

Denne Murat som kommer från en gammal släkt med militära traditioner känner stark olust inför uppdraget och vill helst åka hem till Frankrike för att ägna sig åt något helt annat.

Murat har också haft en affär med sin ”hjälpreda” Kitoko som,  när händelsen med mannen på ön inträffar vänder sig från honom och mot sin landsman  ”Nlongi”, en framtida ledare.

I stadens skola leds undervisningen av flickor av ”Madame  Picot” som ägnar en stor del av tiden åt att analysera franska romaner  tillsammans med sina elever  – för tillfället studerar man Mauriacs ”Ormboet”.  

Händelsen med ”Mannen på Ön” får alla inblandade att omvärdera sina liv – ingenting  blir sig någonsin mer likt, varken för européerna eller för Kongoleserna själva. Det är en intressant skildring av kolonialväldets upplösning, men också en serie spännande  levnadsöden, där tradition  möter modernt tänkande i en rörelse framåt.

Hagerfors, Lennart.  Mannen på Ön.  Weyler, 2010.