Har läst en gammal bok av Edith Nesbit – Amuletten som skrevs så tidigt som 1906. Amuletten är en fortsättning på ”Fem barn och ett sandtroll troll” och ”Fågel Fenix och mattan”. Det är en berättelse full av magi och äventyr. I ”Amuletten” spelar den amulett som sandtrollet ”Psammeaden” skänker till barnen huvudrollen. Amuletten är magisk och med hjälp av den och en magisk formel så kan man färdas i tid och rum. Men det är bara en sak, nämligen att den ena halvan av amuletten saknas – hittar barnen den så kommer deras innersta önskningar att bli uppfyllda. De engelska sekelskiftesbarnen är och uppför sig som helt vanliga barn men stöter hela tiden på märkliga intressanta saker i den här boken får de till exempel besöka den sägenomspunna ön Atlantis och det gamla Egypten.
Edith Nesbit är känd för sitt sociala patos och sin medkänsla med det armod som rådde vid förra sekelskiftet. Detta inlindas på ett fint sätt i hennes berättelser.
Många sentida författare har inspirerats av hennes böcker tänker på så sent skrivna böcker som den rosade ”Cirkeln” till exempel. CS Lewis hade säkert också läst Nesbit.
På det stora hela taget så är Nesbits texter tidlösa och väl värda att läsa även i dag. Som läsare av modern fantasy så får man en aha-upplevelse när man läser de gamla klassikerna. Intet är nytt under solen som bekannt.