Omslag: Laurenz Bick ; Omslagsfoto: Horst Eschment.

Astrid Rosenfelds bok ”Adams arv ” landade i vårt bibliotek nu i januari.  Det  är ett debutverk av en av många unga tyska författartalanger.

Adams Arv kretsar kring en tysk släkts öden och äventyr under cirka femtio år. Berättelsen består av två delar som skickligt vävs samman. Den första delen handlar om Edward som föds i Berlin någon gång under 1980-talet.  Ibland brukar man tala om böckers första rader/inledning och om hur viktigt det är att fånga läsarens intresse. Denna bok lever verkligen upp till detta ”Börjar man skriva för att det finns någon man vill berätta allt för?” (Rosenfelt, Astrid: Adams Arv s.9)

Ja, det om något borde vara en drivkraft stark som någon. Edward växer upp med en ensamstående mamma i mormors och morfars lägenhet mitt i centrala Berlin. Edwards mormor – Lara – är en stark och stolt kvinna som inte räds någon eller någonting. Närheten till den äldre generationen ger också utrymme för parallelldragning till andra släktingar som satt sina genetiska spår hos den yngre generationen – läs Edward kontra Adam – morfaderns bror.

Edwards uppväxt är kantad av en rad komiska situationer som mammans försök att hitta någon att leva med, Edwards tappra försök att lära sig spela piano och släktens  alltmer makabra beteende.Ända till den dag då arvet från Adam tar plats i händelsernas centrum.

Adam var således Edwards morfars bror. Han växte upp i Berlin under 1920-30-talet i skuggan av det alltmer hårdnande klimatet för judiska familjer i Tyskland. Även Adam har en stark kvinna som tagit honom under sina vingars skydd – mormor Edda. Till historien hör att mormodern har en beundrare som tillhör den nya tyska militära makteliten – major i SS.

Mormor Edda och majoren utgör verkligen ett omaka par – mormor har en osannolik humor som drar åt det tragikomiska hållet men majoren,  Bussler, låter sig inte avskräckas för det.

Nu vill det sig inte bättre än att Adam förälskar sig i en ung judinna, Anna. Eftersom tiden inte är vänligt stämd mot vare sig henne eller någon från andra judiska familjer så råkar hon illa ut och håller sig därför gömd. Adam får av en händelse veta att hon finns någonstans i Polen och gör då allt för att få möjlighet att resa dit för att söka efter henne. Detta lyckas tack vare Bussler och mormor Edda – Adam får en ny identitet och anställs som rosenförädlare på ett gods. Adam träffar på en mängd olika karaktärer under sin vistelse i det av tyskarna belägrade Polen – ibland vet man inte om man skall skratta eller gråta – berättelsen är här mycket underhållande och rolig – men allvaret ruvar runt hörnet.

När berättelsen slutligen löses upp förenas de två historierna genom två kvinnor som var och en levde i var sin tid men som bägge väckte stark passion och glödande kärlek.

Rosenfeld, Astrid ;  översättning: Jörn Lindskog  ; Adams arv. – Malmö, 2012

Tabula Rasa Hotels som gavs ut i början av februari 2012 är en turbulent, rappt och drivet berättad historia av debutanten Jonas Joelson (född i slutet av 1970-talet).

Huvudpersonen David Skoglund – kanske Jonas alter ego – befinner sig mitt i malströmmen på  och omkring Stureplan. I vardag som helgdag strömmar alkohol och andra droger generöst kring vår hjälte och hans polare. Jonas jobbar på reklambyrå, är framgångsrik både på jobbet och bland det motsatta könet. Detta trots att han uppträder som en riktig skitstövel, ljuger och duperar sina medmänniskor till höger och vänster. När så erbjudandet om att kröna  framgången med att erövra projektet ”Tabula Rasa Hotels” (Tabula Rasa-ungefär att själen är ett oskrivet blad, kommer från John Locke) ger han sig i kast med detta med liv och lust.

Det finns bara en hake – för att överhuvudtaget få kunskap och information om vad detta projekt går ut på gäller det att knäcka koden och ta sig in i den helvita skärmsidan på nätet där alla uppgifter ligger. Och David, ja,  han lyckas naturligtvis med detta också.

Boken består av tjugo kapitel som skildrar händelser före och efter historien med Tabula Rasa Hotels. Språket driver handlingen raskt framåt och själva stilgreppet väcker nyfikenhet och intresse att bläddra framåt i rask takt. Alla tjejer och killar som går in och ut ur handlingen känns också levande – ett stycke moderna nutidsmänniskor utmejslade av bokstäver, svarta typsnitt på vitt papper.

Vad har alla dessa glömt bort  – kanske  nyckel finns i denna  formulering av  isländska Karens  ”Vi måste lära känna oss själva igen och samtidigt ta ett steg vidare”. 

Inte så pjåkig läsning – ger lite vibbar till Jay McInerneys  80-tals succé ”Bright Lights, Big city (Neon).

Joelson, Jonas  Tabula Rasa Hotels. – Stockholm: Forum, 2012.

En dag i december 2011 fick jag upp ögonen för en bok av John Wray i vårt bibliotek. Boken köpte jag in i december 2009 och sedan dess hade den stått där på sin plats och samlat damm. Felköp? Tänkte jag. Den kanske ändå kan vara värd att läsa ett stycke i. Sagt och gjort –men vad blev resultatet?

Berättelsen handlar om Will/William Heller, 16 år, diagnosticerad för schizofreni och nyligen utskriven från ett behandlingshem. Han har en komplicerad relation till den något äldre Emily – som både attraherar och skrämmer honom. Det var just en incident i tunnelbanan med Emily som gjorde att Will hamnade på behandlingshemmet – han ”knuffade” ned henne på spåret!

En än mer problemfylld relation har Will till sin mamma Yda/Violetta Heller – Violetta är Wills smeknamn på mamman. Någon närvarande far finns inte med  i personernas liv. Först på slutet får vi veta att denne  var jazzmusiker, hette Alexander/Alex och dog när Will var i början av tonåren.

När boken börjar befinner sig Will i New Yorks tunnelbana på flykt från mamma(?), sina mediciner och vardagen i största allmänhet. Will börjar bli psykotisk, ser ”låtsaskompisar”, talar i gåtor med sina medpassagerare alltmedan resan pågår i underjorden.

Wills mamma kontaktar ganska snart polisen när hon förstår att Will gett sig iväg på egen hand.  I vartannat kapitel får vi därefter följa Will respektive mamman under ett dygn.

Mamma Ydas samtal med polisen  som har hand om försvunna barn/ungdomar – Ali Lateef/Rufus White bildar ett slags berättelse i berättelsen där delar och detaljer om dem som  personer blottläggs. De för  en kamp mot tiden  – mamma Yda för att hon vill nå sin son och skydda honom mot faror, Kommissarie Lateef  för att han också vill nå Will men framförallt för att han vill skydda omgivningen och Emily mot Wills framfart.

Det är ett spännande och  tragiskt drama som tickar framåt mot sin  upplösning men också en kvickt  berättad  historia fylld med varm och ömsint humor. Personerna blir levande och reflekterande individer som man som läsare/iakttagare gärna tar till sig. En bok väl värd att läsas av många och som också tål att läsas om igen.

Om du sett filmer som ”A Beautiful Mind” eller ”Shutter  Island” känner du nog igen många karaktärsdrag.

Wray, John  Lowboy. – Stockholm: Alfabeta, 2009.

Ny spännande roman av Pernilla Glaser. Berättelsen tog form under  2010 i form av en blogg – läsarna fick aktivt vara med och utforma berättelsen.

Vi möter tre udda individer – Sam, Lova och Astra.  Sam är på rymmen från sin pappa och lever i sin stads underjord, dvs. tunnlar, bergrum och andra dunkla platser. Lova trivs inte och flyr, men från vad? Medan Astra lever ett dubbelliv som förskollärare på dagtid och förskönare av staden under nätterna. Ett nytt och roligt stilgrepp som kommit för att stanna.

Jag kan ändå inte låta bli att tänka på Per Nilssons  bok ”Du&Du&Du” som gavs ut 1998 – det känns som om någon av skribenterna kanske har läst den boken också… Läs gärna bägge böckerna du också när du ändå är i lästagen…

Glaser, Pernilla. Under trottoaren. Bonnier Carlsen, 2011.

Berättelsen handlar om Patrick Oxtoby som efter en bruten förlovning lämnar sin hemstad och sin överbeskyddande mamma för att söka en ny framtid i en stad nära kusten någonstans i södra England. Patrick hyr ett rum på ett pensionat som drivs av en ung änka – Bridget. Den vilsenhet som Patrick känner inför sig själv som person speglas också i relationen med det motsatta könet. Trots sinosäkerhet är han dock en mycket god iakttagare av de människor som kommer i hans väg.

På pensionatet bor ytterligare två unga män Shaun Flindall och Ian Welkin.  Patricks första möte med dessa två män avlöper inte helt friktionsfritt vilket gör att läsarens nyfikenhet på personerna väcks. Med små medel för författaren handlingen fram mot en stegring av  spänningen  mellan de  tre männen och pensionatsvärdinnan.

Patrick har fått arbete som bilmekaniker vilket han går in för med liv och lust – sina arbetsinstrument förvarar han i en verktygslåda som han ängsligt vakar över. Det är också dessa verktyg som kommer att spela en avgörande roll för hans framtid. En till synes banal händelse mellan Ian Welkin och Patrick kommer att få vittgående konsekvenser för bägge.

För Patrick leder denna till ett liv bakom slutna dörrar och för Welkin, blir det slutet på ett alltför kort liv.  Det är nu som författaren verkligen låter oss krypa under skinnet på Patrick och låter oss följa med till slutet av tunneln – men finns där ett ljus eller ett mörker, kommer Patrick att finna sig själv, eller?  – läs så får Ni se.

Hyland, M.J.  Utan ont uppsåt, Bromberg, 2011.