AnnaKarin Thorburns debutbok  ”Jag biter i apelsiner” – är en rykande färsk bok som likt en vitaminkick triggade igång min läslust.

Berättelsens nav rör sig kring en tjej i 20-årsåldern som pluggar franska på universitetet, hennes pojkvän, Ödlan, och kurskompisen Lo.

Vår kvinnliga huvudperson är en lite vilsen person, en sökare som inte riktigt hittat sig själv och den riktning som livet skall utveckla sig för just henne. Vid sidan av studierna ägnar hon sig åt att cykla och löpträna. Pojkvännen Ödlan är konstnär oklart inom vilket område, arbetar mycket men verkar tillfreds med det.

En dag får vår huvudperson syn på Lo inne i universitetsbiblioteket och blir helt förhäxad av dennes uppenbarelse. Hon kan inte hejda sig utan tar kontakt direkt. Lo svarar lite avståndstagande till en början men mjuknar så småningom.

Författaren lägger ut små spår i texten som förebådar berättelsens vändning. Som läsare vänder man blad efter blad för att komma närmre berättelsens upplösning. Ett passionsdrama, en lek med elden utspelar sig inför våra ögon. Och vem är egentligen Lo undrar vi.? Och vilken betydelse har mammans försvinnande i tidig barndom spelat för roll?

Berättelsens form – en slags prosalyrik fylld av metaforer, dofter och smaker ger ett driv till historien och för den framåt.

Här finns många trådar till begreppen etik, moral, kvinnovåld, aggressioner, kärlek och  psykologi.

Jag gillade faktiskt denna bok – från förlaget ”Gilla Böcker” – 2013.

Tabula Rasa Hotels som gavs ut i början av februari 2012 är en turbulent, rappt och drivet berättad historia av debutanten Jonas Joelson (född i slutet av 1970-talet).

Huvudpersonen David Skoglund – kanske Jonas alter ego – befinner sig mitt i malströmmen på  och omkring Stureplan. I vardag som helgdag strömmar alkohol och andra droger generöst kring vår hjälte och hans polare. Jonas jobbar på reklambyrå, är framgångsrik både på jobbet och bland det motsatta könet. Detta trots att han uppträder som en riktig skitstövel, ljuger och duperar sina medmänniskor till höger och vänster. När så erbjudandet om att kröna  framgången med att erövra projektet ”Tabula Rasa Hotels” (Tabula Rasa-ungefär att själen är ett oskrivet blad, kommer från John Locke) ger han sig i kast med detta med liv och lust.

Det finns bara en hake – för att överhuvudtaget få kunskap och information om vad detta projekt går ut på gäller det att knäcka koden och ta sig in i den helvita skärmsidan på nätet där alla uppgifter ligger. Och David, ja,  han lyckas naturligtvis med detta också.

Boken består av tjugo kapitel som skildrar händelser före och efter historien med Tabula Rasa Hotels. Språket driver handlingen raskt framåt och själva stilgreppet väcker nyfikenhet och intresse att bläddra framåt i rask takt. Alla tjejer och killar som går in och ut ur handlingen känns också levande – ett stycke moderna nutidsmänniskor utmejslade av bokstäver, svarta typsnitt på vitt papper.

Vad har alla dessa glömt bort  – kanske  nyckel finns i denna  formulering av  isländska Karens  ”Vi måste lära känna oss själva igen och samtidigt ta ett steg vidare”. 

Inte så pjåkig läsning – ger lite vibbar till Jay McInerneys  80-tals succé ”Bright Lights, Big city (Neon).

Joelson, Jonas  Tabula Rasa Hotels. – Stockholm: Forum, 2012.

En dag i december 2011 fick jag upp ögonen för en bok av John Wray i vårt bibliotek. Boken köpte jag in i december 2009 och sedan dess hade den stått där på sin plats och samlat damm. Felköp? Tänkte jag. Den kanske ändå kan vara värd att läsa ett stycke i. Sagt och gjort –men vad blev resultatet?

Berättelsen handlar om Will/William Heller, 16 år, diagnosticerad för schizofreni och nyligen utskriven från ett behandlingshem. Han har en komplicerad relation till den något äldre Emily – som både attraherar och skrämmer honom. Det var just en incident i tunnelbanan med Emily som gjorde att Will hamnade på behandlingshemmet – han ”knuffade” ned henne på spåret!

En än mer problemfylld relation har Will till sin mamma Yda/Violetta Heller – Violetta är Wills smeknamn på mamman. Någon närvarande far finns inte med  i personernas liv. Först på slutet får vi veta att denne  var jazzmusiker, hette Alexander/Alex och dog när Will var i början av tonåren.

När boken börjar befinner sig Will i New Yorks tunnelbana på flykt från mamma(?), sina mediciner och vardagen i största allmänhet. Will börjar bli psykotisk, ser ”låtsaskompisar”, talar i gåtor med sina medpassagerare alltmedan resan pågår i underjorden.

Wills mamma kontaktar ganska snart polisen när hon förstår att Will gett sig iväg på egen hand.  I vartannat kapitel får vi därefter följa Will respektive mamman under ett dygn.

Mamma Ydas samtal med polisen  som har hand om försvunna barn/ungdomar – Ali Lateef/Rufus White bildar ett slags berättelse i berättelsen där delar och detaljer om dem som  personer blottläggs. De för  en kamp mot tiden  – mamma Yda för att hon vill nå sin son och skydda honom mot faror, Kommissarie Lateef  för att han också vill nå Will men framförallt för att han vill skydda omgivningen och Emily mot Wills framfart.

Det är ett spännande och  tragiskt drama som tickar framåt mot sin  upplösning men också en kvickt  berättad  historia fylld med varm och ömsint humor. Personerna blir levande och reflekterande individer som man som läsare/iakttagare gärna tar till sig. En bok väl värd att läsas av många och som också tål att läsas om igen.

Om du sett filmer som ”A Beautiful Mind” eller ”Shutter  Island” känner du nog igen många karaktärsdrag.

Wray, John  Lowboy. – Stockholm: Alfabeta, 2009.

Justine Levys debutroman från 1995, översattes till svenska redan 1996,  finns nu  i en pocketutgåva på SEKWA förlag.

En bok om mor-dotter-relationer, en bok om saknad, väntan, besvikelse.

En illustration till det sena 1900-talet och det  egofokus som genomsyrat tillvaron.

En bok om Paris och människorna på ett Café.

En tillbakablick på en uppväxt och vad som blir kvar när 18 år har passerat i en människas liv.

Tänkvärt om vuxenansvar.

Levy, Justine

Vi ses på Place de la Sorbonne .  Stockholm : SEKWA, 2011.

Nöjesläsning i all ära men i egenskap av bibliotekarie är det ibland svårt att inte läsa för jobbet även om det är sommar och semester. Zena El Khalils ”Beirut, jag älskar dig”  - var tänkt att bli nyttoläsning. en nyttoläsning som växte och blev till en fantastisk resa till Libanon, till New York och 9/11, åter till Libanon och krig och åter krig.

 Men framförallt är det en säkert berättad historia om två tvillingsjälar som finner varandra – de vandrar genom kulregn står enade mot våldet och finner en glädje i allt eleände. Boken visar att det går att vara tonåring och ung kvinna också i ett sargat land. På köpet får man en historielektion om Mellanösterns blodiga historia.

Denna bok ger associationer hos mig till en annan bok som jag läste för något år sedan -   Mohammed Hanifs , Mangon som sprängdes. Förutom att vara en intressant berättelse, får man även här  ett stycke nutidshistoria denna gång om Pakistan på köpet.

El Khalil, Zena :  Beirut, jag älskar dig   Ordfront, 2010.

Ny spännande roman av Pernilla Glaser. Berättelsen tog form under  2010 i form av en blogg – läsarna fick aktivt vara med och utforma berättelsen.

Vi möter tre udda individer – Sam, Lova och Astra.  Sam är på rymmen från sin pappa och lever i sin stads underjord, dvs. tunnlar, bergrum och andra dunkla platser. Lova trivs inte och flyr, men från vad? Medan Astra lever ett dubbelliv som förskollärare på dagtid och förskönare av staden under nätterna. Ett nytt och roligt stilgrepp som kommit för att stanna.

Jag kan ändå inte låta bli att tänka på Per Nilssons  bok ”Du&Du&Du” som gavs ut 1998 – det känns som om någon av skribenterna kanske har läst den boken också… Läs gärna bägge böckerna du också när du ändå är i lästagen…

Glaser, Pernilla. Under trottoaren. Bonnier Carlsen, 2011.

Förlaget ”Gilla böcker”  http://www.gillabocker.se/index.html släpper i dagarna ut debutanten Sara Ohlsson.

Efter kanonsuccén med Jenny Jägerfeld  http://augustpriset.se/ ger man nu ut den Ölandsfödda Sara Ohlssons debutbok. Lena Kjersén Edman skriver till exempel ” [...]ett språk och ett tilltal som får till och med den mest nydumpade på ett ettrigt livsnjutarhumör”.  Läs den – vi har den i vårt bibliotek!

Ohlsson, Sara   Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Gilla Böcker, 2011.