AnnaKarin Thorburns debutbok  ”Jag biter i apelsiner” – är en rykande färsk bok som likt en vitaminkick triggade igång min läslust.

Berättelsens nav rör sig kring en tjej i 20-årsåldern som pluggar franska på universitetet, hennes pojkvän, Ödlan, och kurskompisen Lo.

Vår kvinnliga huvudperson är en lite vilsen person, en sökare som inte riktigt hittat sig själv och den riktning som livet skall utveckla sig för just henne. Vid sidan av studierna ägnar hon sig åt att cykla och löpträna. Pojkvännen Ödlan är konstnär oklart inom vilket område, arbetar mycket men verkar tillfreds med det.

En dag får vår huvudperson syn på Lo inne i universitetsbiblioteket och blir helt förhäxad av dennes uppenbarelse. Hon kan inte hejda sig utan tar kontakt direkt. Lo svarar lite avståndstagande till en början men mjuknar så småningom.

Författaren lägger ut små spår i texten som förebådar berättelsens vändning. Som läsare vänder man blad efter blad för att komma närmre berättelsens upplösning. Ett passionsdrama, en lek med elden utspelar sig inför våra ögon. Och vem är egentligen Lo undrar vi.? Och vilken betydelse har mammans försvinnande i tidig barndom spelat för roll?

Berättelsens form – en slags prosalyrik fylld av metaforer, dofter och smaker ger ett driv till historien och för den framåt.

Här finns många trådar till begreppen etik, moral, kvinnovåld, aggressioner, kärlek och  psykologi.

Jag gillade faktiskt denna bok – från förlaget ”Gilla Böcker” – 2013.

Tabula Rasa Hotels som gavs ut i början av februari 2012 är en turbulent, rappt och drivet berättad historia av debutanten Jonas Joelson (född i slutet av 1970-talet).

Huvudpersonen David Skoglund – kanske Jonas alter ego – befinner sig mitt i malströmmen på  och omkring Stureplan. I vardag som helgdag strömmar alkohol och andra droger generöst kring vår hjälte och hans polare. Jonas jobbar på reklambyrå, är framgångsrik både på jobbet och bland det motsatta könet. Detta trots att han uppträder som en riktig skitstövel, ljuger och duperar sina medmänniskor till höger och vänster. När så erbjudandet om att kröna  framgången med att erövra projektet ”Tabula Rasa Hotels” (Tabula Rasa-ungefär att själen är ett oskrivet blad, kommer från John Locke) ger han sig i kast med detta med liv och lust.

Det finns bara en hake – för att överhuvudtaget få kunskap och information om vad detta projekt går ut på gäller det att knäcka koden och ta sig in i den helvita skärmsidan på nätet där alla uppgifter ligger. Och David, ja,  han lyckas naturligtvis med detta också.

Boken består av tjugo kapitel som skildrar händelser före och efter historien med Tabula Rasa Hotels. Språket driver handlingen raskt framåt och själva stilgreppet väcker nyfikenhet och intresse att bläddra framåt i rask takt. Alla tjejer och killar som går in och ut ur handlingen känns också levande – ett stycke moderna nutidsmänniskor utmejslade av bokstäver, svarta typsnitt på vitt papper.

Vad har alla dessa glömt bort  – kanske  nyckel finns i denna  formulering av  isländska Karens  ”Vi måste lära känna oss själva igen och samtidigt ta ett steg vidare”. 

Inte så pjåkig läsning – ger lite vibbar till Jay McInerneys  80-tals succé ”Bright Lights, Big city (Neon).

Joelson, Jonas  Tabula Rasa Hotels. – Stockholm: Forum, 2012.