Enligt alla omdömen ”en riktig bladvändare” – Nja, historisk roman med fokus på ordet roman(tisk). Berättelsen fångar fint högreståndskvinnors utsatta situation för 120 år sedan. Det gällde att gifta sig ståndsmässigt och att veta sin plats. Många levde säkert ett helt liv liksom  instängda i en gyllene bur. Kontrasten blir tydlig när vi möter dagens moderna människor som ser på omgivningen med klar och öppen blick. De sentida kvinnliga släktingarna till ”Caroline” dras till den gåtfullhet som omger hennes rykte och den slutna personlighet som hon uppvisade gentemot sin familj och de resande som varje år kommer till byn.

Så visst man läser vidare för att ”få veta” hur allt hänger samman. Katherine Webbs berättelse är lite som att äta godis – sött och gott. Bra feelgood en regnig sommar- höstdag.

Katherine Webb / Carolines arv ; övers.  Annika Sundberg. – Första svenska upplaga 2013. – Historiska Media.

Tove Alsterdals nya bok ”I Tystnaden begravd” utspelar sig  i Tornedalen, i Karelen och i St Petersburg. Berättelsen är spännande, lärorik, väcker nyfikenhet och läslust. Dessutom är den välskriven.

Vad handlar den om?

Vi får följa journalisten Katrine Hedstrand som åkt till Stockholm från London för att besöka sin gamla mamma som ligger på sjukhus efter en stroke.  Katrine och hennes bror hittar ett brev från en mäklarfirma i Norrbotten i moderns lägenhet – ett högt pris är bjudet för ett hus vars existens de varit helt ovetande om. Katrine blir nyfiken och beger sig norrut mot moderns hemby ”Kivikangas”. En by som ligger inbäddad i snö och mörka hemligheter.

Ett mord har inträffat i Kivikangas  – mordet på den gamle skidkungen  Lars–Erkki Svanberg vilket gör att Katrine kommer till en bygd i chock.

Katrine hyr rum hos en familj och börjar ställa frågor om sin mamma och hennes familj. Det dröjer inte länge innan de pratsugna damerna ger henne de detaljer som hon frågar efter. Familjens historia går bakåt till 1930-talet och den vurm som ett antal svenskar hyste för den ryska revolutionen. Denna vurm fick många, framförallt norrbottningar att emigrera till Sovjetunionen.

Men vad är det för hemlighet som modern burit på så länge? Och vem vill köpa det fallfärdiga ”ruckel” som modern hela tiden hemlighållit? Och vad hände egentligen med de tre män som emigrerade till Sovjetunionen och varför återvände en av dem?

Katrine lyckas med journalistisk list att få den återvände av bröderna Björnfot –  ” Empo” att berätta.

Ett stycke svensk historia och familjekrönika i ett stycke kryddat med spänning.

Alsterdal, Tove  ”I tystnaden begravd”- Lind & Co, 2012.

Tatiana de Rosnay  skrev boken på engelska för några månader sedan och nu finns den tillgänglig i svensk översättning av Elisabet Fredholm.

Berättelsen kretsar kring tre kvinnor – Rose Bazelet, Maman Odette,  Alexandrine Walcker och en man Armand Bazelet. Romanens egentliga huvudperson är huset  på Rue Childebert som de alla bor/vistas i. Hit flyttar den unga Rose som nygift maka till husets ägare – Armand Bazelet någon gång runt  1828.

Berättelsen är ett slags dagboks-/brevroman där Rose berättar om sitt långa liv i huset om sin kärlek till Armand och till huset ”Det här huset är som min kropp, det är som min egen hud, mitt blod, mitt skelett (S. 231 SEKWA, 2011) . Ett betydelsefullt inslag i Rose liv är blommor, framförallt Rosor och med blomsterhandlaren Alexandrine får hon härigenom  sitt lystmäte. Ett annat betydelsfullt inslag i Rose liv dyker upp långt efter maken Armands död  – bokläsandet . Den första bok som griper tag i henne blir Madame Bovary. Men den bok som verkligen blir hennes följeslagare är Baudelaires ”Les Fleurs du Mal.

 Rose och Armand får så småningom två barn Violette och Baptiste. Två till utseende och sätt mycket olika syskon. Huset och dess invånare bär på många hemligheter som vi som läsare invigs i sakta, sakta allteftersom olyckorna hopar sig i form av yttre och inre faror. Paris omdanande från liten storstad till internationell metropol med boulevarder, ljus och luft tas inte emot med öppna famnen av Rose och hennes grannar istället ser de detta som spiken i kistan för sitt gamla kvarter.

En fint och kärleksfullt berättad historia om ett stycke Paris och dess invånare i gången tid.

Rosnay, Tatiana de   Huset du älskade, SEKWA, 2011.

Efter en personlig kris, utlöst av den djupa sorg som han känner inför förlusten av brodern, beger han sig ut på resa i sydvästra Frankrike och styr då kosan mot Pyreneerna. Där råkar han ut för en svår snöstorm och kör av vägen. Under den resan tycker han sig höra viskningar i vinden och en röst som säger ”Jag är den sista, den sista, den… ”För att söka hjälp ger han sig av till fots och kommer så småningom till en liten by vid namn ”Nulle” där han  tar in på ett pensionat.

Efter klädbyte och ett varmt bad får han en vägbeskrivning av värdinnan  till en fest som skall äga rum på kvällen, ” La fête de Saint-Etienne”.  Väl framme vid festen möts han av ett uppsluppet sällskap iklätt medeltida kläder – är det maskerad , eller? – frågar han sig. På festen träffar han också den vackra ”Fabrissa” som han ohjälpligt dras till, men är hon en uppenbarelse eller verklig? På hennes inledande fråga -om han är en ärlig man som kan skilja mellan sant och falskt, kan han inte svara annat än  att när det verkligen betyder något så kan han det.

Frederick berättar för henne om sorgen efter brodern och Fabrissa berättar den tragiska historien om sin familjs öde, en del av katarerna som var en gnostisk sekt som bannlystes av katolska kyrkan på 1300-talet. Detta möte, som kanske inte ägt rum, eller har det det?,  leder så småningom Frederick till ett gammalt  brev, dokument, som han nu fem  år senare visar för en  antikvariatsföreståndare i Toulouse. Dokumentet är skrivet på occitanska – ett gammalt språk som talades i trakten under medeltiden. Antikvariatsföreståndaren hjälper honom att översätta brevet som slutar med orden ” vi är de vi är tack vare dem vi väljer att älska och de som älskar oss”.

Mötet med Fabrissa och upptäkten av bergens hemlighet  hjälper honom att komma igenom sorgen efter brodern och att lära sig att leva igen – ”Livet är inte ett sökande efter svar, vilket är vad vi får lära oss. Det handlar snarare om att lära sig vilka frågor vi ska ställa”.  En liten pärla till bok välskriven , spännande och tänkvärd.

Kate Mosse: Vintervålnader. Norstedts 2011.