Berättelsen rör sig kring ett tvillingpar –  Mary och Anne.  Till utseende är de väldigt lika – till och med namnen sitter nästan ihop  speciellt om man ropar högt – MaryAnne.

Till sättet  däremot är de som yin och yang – Mary är den utåtriktade, provocerande, utmanande och sökande killbesatta medan Anne är avvaktande närmast lite pryd.

Mary har allt sedan hon varit liten lätt fallit i sömn och inför ögonen av Anne då liksom blivit intagen av andra väsen, trätt in i hennes kropp och lånat hennes röst. Detta triggar igång fantasin – vem, vad frågar man sig?

Omslag: Richard Schöldström & Fredrik Remnefalk.

I korthet handlar denna berättelse om tvillingarnas föräldrars separation, faderns flytt till Göteborg, Mary och Annes ”lån” av faderns lägenhet i Göteborg när denne ovetande om detta firar semester i Thailand med sin nya kärlek och om hur tvilllingarna blir ”uppraggade” av ett medium som tar sig an att söka efter en försvunnen femåring.

Varje kapitel inleds med en strof från musikgruppen Kents texter. Kent-associasioner förekommer även inne i texten vilket mycket väl understryker den ödesmätta stämningen.

Boken är mycket välskriven, spännande och tänkvärd. Samtidigt som det är en modern spökhistoria så är det också en bok om syskonskap, moderna familjer och relationer i allmänhet. En ung läsare kan säkert ta till sig flera av dessa ingredienser medan en äldre läsare kanske mer fastnar för det psykologiska spelet och den utveckling som huvudpersonerna genomgår i förhållande till varandra och till sin omgivning.

Christin Ljungqvist ;  Kaninhjärta. – Stockholm: Gilla Böcker, 2012.

En dag i december 2011 fick jag upp ögonen för en bok av John Wray i vårt bibliotek. Boken köpte jag in i december 2009 och sedan dess hade den stått där på sin plats och samlat damm. Felköp? Tänkte jag. Den kanske ändå kan vara värd att läsa ett stycke i. Sagt och gjort –men vad blev resultatet?

Berättelsen handlar om Will/William Heller, 16 år, diagnosticerad för schizofreni och nyligen utskriven från ett behandlingshem. Han har en komplicerad relation till den något äldre Emily – som både attraherar och skrämmer honom. Det var just en incident i tunnelbanan med Emily som gjorde att Will hamnade på behandlingshemmet – han ”knuffade” ned henne på spåret!

En än mer problemfylld relation har Will till sin mamma Yda/Violetta Heller – Violetta är Wills smeknamn på mamman. Någon närvarande far finns inte med  i personernas liv. Först på slutet får vi veta att denne  var jazzmusiker, hette Alexander/Alex och dog när Will var i början av tonåren.

När boken börjar befinner sig Will i New Yorks tunnelbana på flykt från mamma(?), sina mediciner och vardagen i största allmänhet. Will börjar bli psykotisk, ser ”låtsaskompisar”, talar i gåtor med sina medpassagerare alltmedan resan pågår i underjorden.

Wills mamma kontaktar ganska snart polisen när hon förstår att Will gett sig iväg på egen hand.  I vartannat kapitel får vi därefter följa Will respektive mamman under ett dygn.

Mamma Ydas samtal med polisen  som har hand om försvunna barn/ungdomar – Ali Lateef/Rufus White bildar ett slags berättelse i berättelsen där delar och detaljer om dem som  personer blottläggs. De för  en kamp mot tiden  – mamma Yda för att hon vill nå sin son och skydda honom mot faror, Kommissarie Lateef  för att han också vill nå Will men framförallt för att han vill skydda omgivningen och Emily mot Wills framfart.

Det är ett spännande och  tragiskt drama som tickar framåt mot sin  upplösning men också en kvickt  berättad  historia fylld med varm och ömsint humor. Personerna blir levande och reflekterande individer som man som läsare/iakttagare gärna tar till sig. En bok väl värd att läsas av många och som också tål att läsas om igen.

Om du sett filmer som ”A Beautiful Mind” eller ”Shutter  Island” känner du nog igen många karaktärsdrag.

Wray, John  Lowboy. – Stockholm: Alfabeta, 2009.